Oro för att tala
Olika känslor väcks när du berättade för klassen att vi ska hålla föredrag (för varandra) varje vecka. En del i klassen ser fram emot detta, men de flesta känner en pirrig känsla i magen. Sen finns det några stycken i klassen som börjar kallsvettas av tanken att de ska tala inför klassen och börjar redan planera att de ska vara sjuka nästa vecka... Jag tillhör själv den gruppen som blir lite nervös och jag tror det hela började på mellanstadiet. Då var allt man gjorde inte lek längre. Konkurrensen ökade. Jag minns särskilt en störig elev som alltid skrattade när jag skulle redovisa och då blev jag jättenervös. Jag vill att du hjälper mig så jag blir bättre på muntliga redovisningar.
Ovanstående citat kommer från en elevs reflektioner efter att läraren bett eleverna skriva ner hur de känner inför att göra muntliga presentationer. Den aktuella eleven går i årskurs 7, men reflektionen skulle kunna vara formulerad av en elev som kommit längre i utbildningssystemet. Att känna oro för att tala inför andra är det många som känner; barn, ungdomar och vuxna.
Ett samlat begrepp för den oro som uppstår är kommunikationsängslan. Det innefattar olika nivåer av ängslan för att kommunicera med och inför andra människor och omfattar allt från tal- och exponeringsängslan till blyghet, scen-, sång- och skrivskräck. Det finns en mängd synonymer till samlingsbegreppet kommunikationsängslan, till exempel talängslan, talrädsla, nervositiet i talsituationen, oro för att tala med flera. Försöken att hitta förklaringar till fenomenet domineras av psykologiska eller situationella orsaksförklaringar. Oavsett var förklaringen ligger så är det oftast läraren som möter elevernas oro och ställs inför den fråga som avslutar det ovan återgivna citatet: Jag vill att du hjälper mig så att jag blir bättre på muntliga redovisningar.
Vad kan då läraren göra för att dämpa den oro många verkar uppleva? Det finns inget säkert eller absolut svar på den frågan utan varje lärare gestaltar sin undervisning utifrån sin kännedom om klassen, men det finns några generella svar och i denna text ges några utblickar och till texten hör också ett antal övningar som i förlängningen kan dämpa en elevs oro för att ta ordet.
En så kallad primärgrupp består av 5-7 personer och de allra flesta ser inget problem att tala i en sådan grupp. Vi har lång vana av att yttra oss i den gruppstorleken genom familj och kamratkrets. Det är också den gruppstorlek där alla har möjlighet att komma till tals i ett samtal. Men om den gruppstorleken överskrids uppstår en ny situation och en person upplever sig vara utsatta för andras kritiska blick. I en skolklass på runt 30 personer kan därför vara svår för en ensam talare att möta. Inom forskningen talas det om performativt habitus och presentationsroll, alltså en invand färdighet i samband med muntliga presentationer som bygger på kunskap, erfarenhet och mod. I ett klassrum kan det uttryckas som att en elev får möjlighet att bygga upp sitt performativa habitus om det ges många tillfällen till presentationer. Om det är för långt mellanrum mellan presentationerna är risken stor att eleven får börja om från början varje gång.
Att arbeta fram ett tillåtande klassrumsklimat kan tyckas självklart oavsett vad som är huvudsyftet med undervisning och lektioner. När det gäller muntliga presentationer verkar det som att det ändå är ett huvudsyfte. Klassrummen vid läsårsstarter kan vara en utmärkt arena för övningar som har som syfte att lära känna varandra, lära känna varandras sätt att tala och kanske till och med våga tramsa och leka lite. I denna modul finns flertalet övningar som syftar till att skapa tillit mellan eleverna (se övning xxxxx). Ytterligare ett sätt att kontinuerligt arbeta med tilliten mellan eleverna vid muntliga presentationer är att lyfta att både talaren och lyssnaren är lika viktiga för att en presentation ska bli framgångsrik. Det kan vara dels vid responsarbete, dels vid lyssnarövningar (se övning xxxx).
Att jobba systematiskt med den retoriska arbetsprocessen har hjälp många elever. Arbetsprocessen kan ses som en uppsättning verktyg i förberedelseprocessen inför en muntlig presentation. För de elever som är mer oroliga i muntliga sammanhang har den retoriska arbetsprocessen visat sig hjälpa eftersom en stor osäkerhet kan komma av känslan av bristen på kunskap. Oroliga elever uppfattar att det är någon kunskap som de saknar och andra har och där kan den retoriska arbetsprocessen inge trygghet. Retoriken och dess hjälpmedel är hämtade från verkligheten, alltså teorin uppstod utifrån ett behov av att förstå praktiskt utförande. Det är därför som mycket inom den retoriska arbetsprocessen är igenkännbart.
Att läraren lär känna eleverna och deras bakgrund och inställning till muntliga presentationer är ett sätt att få kunskap om och förståelse för den oro som kan finnas. Här presenteras några frågor att låta eleverna reflektera över i skrift:
Ett samlat begrepp för den oro som uppstår är kommunikationsängslan. Det innefattar olika nivåer av ängslan för att kommunicera med och inför andra människor och omfattar allt från tal- och exponeringsängslan till blyghet, scen-, sång- och skrivskräck. Det finns en mängd synonymer till samlingsbegreppet kommunikationsängslan, till exempel talängslan, talrädsla, nervositiet i talsituationen, oro för att tala med flera. Försöken att hitta förklaringar till fenomenet domineras av psykologiska eller situationella orsaksförklaringar. Oavsett var förklaringen ligger så är det oftast läraren som möter elevernas oro och ställs inför den fråga som avslutar det ovan återgivna citatet: Jag vill att du hjälper mig så att jag blir bättre på muntliga redovisningar.
Vad kan då läraren göra för att dämpa den oro många verkar uppleva? Det finns inget säkert eller absolut svar på den frågan utan varje lärare gestaltar sin undervisning utifrån sin kännedom om klassen, men det finns några generella svar och i denna text ges några utblickar och till texten hör också ett antal övningar som i förlängningen kan dämpa en elevs oro för att ta ordet.
En så kallad primärgrupp består av 5-7 personer och de allra flesta ser inget problem att tala i en sådan grupp. Vi har lång vana av att yttra oss i den gruppstorleken genom familj och kamratkrets. Det är också den gruppstorlek där alla har möjlighet att komma till tals i ett samtal. Men om den gruppstorleken överskrids uppstår en ny situation och en person upplever sig vara utsatta för andras kritiska blick. I en skolklass på runt 30 personer kan därför vara svår för en ensam talare att möta. Inom forskningen talas det om performativt habitus och presentationsroll, alltså en invand färdighet i samband med muntliga presentationer som bygger på kunskap, erfarenhet och mod. I ett klassrum kan det uttryckas som att en elev får möjlighet att bygga upp sitt performativa habitus om det ges många tillfällen till presentationer. Om det är för långt mellanrum mellan presentationerna är risken stor att eleven får börja om från början varje gång.
Att arbeta fram ett tillåtande klassrumsklimat kan tyckas självklart oavsett vad som är huvudsyftet med undervisning och lektioner. När det gäller muntliga presentationer verkar det som att det ändå är ett huvudsyfte. Klassrummen vid läsårsstarter kan vara en utmärkt arena för övningar som har som syfte att lära känna varandra, lära känna varandras sätt att tala och kanske till och med våga tramsa och leka lite. I denna modul finns flertalet övningar som syftar till att skapa tillit mellan eleverna (se övning xxxxx). Ytterligare ett sätt att kontinuerligt arbeta med tilliten mellan eleverna vid muntliga presentationer är att lyfta att både talaren och lyssnaren är lika viktiga för att en presentation ska bli framgångsrik. Det kan vara dels vid responsarbete, dels vid lyssnarövningar (se övning xxxx).
Att jobba systematiskt med den retoriska arbetsprocessen har hjälp många elever. Arbetsprocessen kan ses som en uppsättning verktyg i förberedelseprocessen inför en muntlig presentation. För de elever som är mer oroliga i muntliga sammanhang har den retoriska arbetsprocessen visat sig hjälpa eftersom en stor osäkerhet kan komma av känslan av bristen på kunskap. Oroliga elever uppfattar att det är någon kunskap som de saknar och andra har och där kan den retoriska arbetsprocessen inge trygghet. Retoriken och dess hjälpmedel är hämtade från verkligheten, alltså teorin uppstod utifrån ett behov av att förstå praktiskt utförande. Det är därför som mycket inom den retoriska arbetsprocessen är igenkännbart.
Att läraren lär känna eleverna och deras bakgrund och inställning till muntliga presentationer är ett sätt att få kunskap om och förståelse för den oro som kan finnas. Här presenteras några frågor att låta eleverna reflektera över i skrift:
- Vilken är dina erfarenheter av muntliga presentationer i skolan? Vad var det som gjorde att du upplevde en del som bra och andra som mindre bra?
- Kan du sätta ord på dina känslor inför en muntlig presentation?
- Vad upplever du att du behöver öva mest på?
- Vad upplever du att du är bra på?