Förbereda och skriva tal

För att kunna hålla ett tal måste det finnas ett innehåll att tala om. Det kan verka som en överflödig sak att poängtera, men i förberedelsen inför att skriva ett talmanus är den inte överflödig. Det är ett gediget arbete att samla material (inventio).  Men innan ens insamlingen startat måste ett syfte med talet formuleras. Syftet formuleras med fördel i en att-sats beroende på vilken genre som är aktuell. Ett exempel på hur det kan se ut är: 

Målet med att formulera syftet i en mening är att det hjälper till att avgränsa innehållet. I ovanstående kan vi se att signalorden (förklara, beskriva, redovisa, argumentera) blir tydlig. En förklaring är inte samma sak som att argumentera för något och så vidare. Själva insamlingen kan vara mer eller mindre kreativ och insamlingen kan ske genom till exempel att läsa, lyssna, se på film – alltså ta del av information i förhållande till syftet och de tänkta lyssnarna. Associationslistor, tankeskrivande och tankekartor gör processen kreativ (se övningarna xxxx). 

 

Det finns en vinst i att komma igång med att skriva sitt talmanus så snart som möjligt och därför kommer denna modul ha fokus på vad ett manus kan vara och vad skrivandet har för del i framväxten av ett manus som blir till hjälp vid den muntliga presentationen. Själva skrivandet skapar mening, sammanhang och förståelse inför den muntlig presentationen och parallellt med skrivandet tar tänkande fart. I texten blir talets innehåll mer och mer synligt. Det som brukar bli en tröskel att komma över är att skriva talspråk. Vi är vana att skriva för att texten ska läsas och inte talas. Som kuriosa kan nämnas att Winston Churchill sa att ett tal med punkter i är en artikel och därför skrev han alla sina manus utan en enda punkt i. Däremot – satte – han – talstreck – mellan – varje – ord – för – att – talet – skulle – framstå – med – mer – flyt – i –

Frågor att ställa före materialinsamlingen

När information är insamlade tar skrivandet vid och det eleven först besvarar är tre frågor. Den första frågan har betydelse för avgränsningen av materialet. Det blir skillnad på om eleven har tjugo minuter till sitt förfogande eller fem minuter. Det blir också skillnad på både material och disposition om det är information eller en argumentation som ska förberedas (se övningar). Kanske är ändå den sista frågan om vad eleven vill att åhörarna ska minnas som blir den mest angelägna att besvara. 

Men vad kan då ett manus vara? I denna modul finns övningar både manus i förberedelsefasen och övningar på det manus som används vid själva presentationen. Övningarna sätter fokus på till exempel disposition, men också på själva utformningen.

Manuset i förberedelsefasen kan, åtminstone om det är kortare pichar på några minuter, vara ett helskrivet manus. Alltså att varje ord skrivs ner. Fördelen med att öva på att skriva manus och skriva ner varje ord är att eleven också får en överblick på innehållet och kan utifrån det också ta ställning till dispositionen av talet (se övningar). 

 

Att tala för att bli förtrogna både med egna och andras tankar är ett välbekant sätt. Att skriva utforskande är inte lika vanligt. Ofta är den typen av utforskande skrivande fragmentariskt och ligger nära talspråket. Vi är mest vana att möta texter som är skrivna för att läsas av någon annan och därför är de rättstavade, uppstramade dispositionsmässigt, har anpassade ordval och så vidare. Att skriva för att få fatt i sina tankar är endast till för den som förbereder sitt tal och därför ska skrivandet i förberedelsen vara en så kallad tanketext med fullständiga meningar blandade med stickord (se övning xx). Det kan också kallas för att notera och att anteckna. Att notera i skrivsammanhang är de löpande stickord som skrivs kronologiskt när man läser en text. Att anteckna är då den omorganisation av materialet som görs efter att man läst eller lyssnat och använder egna formuleringar för att strukturera om för att passa det innehåll som ska vara grunden i det kommande talet. 

 

Från anteckningarna går eleven vidare till manusskrivande. Syftet med talet ska vara utgångspunkten. Utifrån syftet formuleras talets huvudpunkter och därefter läggs kompletterande stoff till. En skiss på det förfarandet kan se ut: 

I det här skedet kan också eleven göras uppmärksam på stilistiska övergångar i manuset som markerar samband i manuset och mellan delar i manuset. De stilistiska övergångarna summerar, förtydligar, understryker en viss disposition. Sambandsorden är olika beroende på vad som avses. Här kommer några exempel:

 

Sambandsord för ordningsföljd – därefter, först, medan, när, under tiden, sist, innan, en anledning är, en annan anledning är…

Förtydligande sambandsord – alltså, det vill säga, ett exempel på detta är, i huvudsak…

Jämförande sambandsord – jämfört med, likaså, exakt som, likt, ungefär som, i relation till, relativt, i förhållande till…

Kontrasterande sambandsord – däremot, i kontrast till, tvärtom, i motsats till, trots detta…

Sammanfattande sambandsord – avslutningsvis, för att avrunda, för att sammanfatta, slutligen, slutsatsen är att…

Orsakssambandsord – det beror på, då, därför att, därmed, på grund av, med anledning av…

Konsekvenssambandsord – alltså, detta leder till, därav, en effekt av detta, följden blir, så att, vilket leder till…

Sambandsord för markerar tillägg – dessutom, därtill, förutom att, också, ytterligare, även…

 

Hur ett manus kan se ut är, som sagt, mycket individuellt. En elev är mest bekväm med ett så kallat helmanus, alltså att varje ord är nedskrivet och behöver då troligen öva på högläsning för att inte fastna i ett monotont tal och för högt tempo. En annan elev föredrar lappar med stödord på. En tredje vill ha anteckningsfunktionen på powerpointen som stöd. Och en fjärde föredrar tankekarta. 

 

Att skriva manus är en kreativ process och samtidigt en memoreringsövning som inte ska underskattas. Både innehåll och disposition blir tydligt. Det är därför angeläget att elever både får tid att skriva manus och att prova på olika manus för att upptäcka vilken typ de är mest bekväma med.